Ligger hemma sjuk och läser nätupplagan av DN där de skriver om att antalet unga långtidssjukskrivna ökar.

Jag gick igenom kommentarerna och hittar massvis med kommentarer om att allt är invandrarnas fel och att SD är räddninigen.

Ja, vad skall man säga, jag kan inte bli mer är livrädd när jag ser sådanna här kommentarer på var och varannan artikel på tidningarnas nätupplagor, men det är bra att de kommer fram, då får man läsa vad folk egentligen tycker i alla fall.

Låt mig bara få berätta hur mycket av detta känns för mig

Jag har bott i Sverige sedan jag var ett år gammal, med mina Chilenska föräldrar, detta har lett till att jag varken hör hemma i Sverige eller Chile, här är jag en djävla svartskalle och i Chile är jag en Svensk. I min värld kan jag säga att jag växte upp i Svenskt dagis, 2 arbetande föräldrar efter det var det Svensk skola, gymnasium, högskola och nu arbetar jag i den Svenska arbetsmarknaden.

När jag läst dessa kommentarer och hör vad många av mina bekanta säger om invandringen kan jag bli lite stött, det är juh mig de pratar om, min familj, men de säger jämt, men du är juh Svensk säger mina kompisar till mig.

VISST, det skall jag säga när jag står framför 200 nynazzar som vill lyncha mig!

"Vänta jag e Svensk, jag jobbar....." slakt slakt blod splash.

Jag kan referera tillbaks till när jag var ung, innan jag pluggade på högskolan och sökte jobb, man gjorde det oftast via telefon på den tiden:

jag: Hej, jag heter Cristian, jag ringen ang annonsen .........

arb-givare: Ja, när kan du komma in på intervju, hur var ert fullständiga namn?

jag: Cristian Herrera, jag..

arb-givare: Vänta, vi har några som är intressanta, han vi höra av oss om ett par veckor?


Många jag känner blundar för dessa saker, men jag har genomlevt detta, hur svensk var jag då?

Nej, jag är INTE Svensk, men inte Chilenare heller. Jag har växt upp med "små grodorna" och Julkallendern, solstollarna, etc etc. Jag har en hel del Svenska värderingar, men ändå har jag mitt kulturella arv från mina föräldrar, de har gett mig min arbetsmoral och lärt mig att aldrig ge upp, pappa lärde mig grunderna i politik och att inte utnyttja samhället. Vidare på det så har jag vissa beteanden som kan vara svåra för svenskar att svälja.

T.ex är man bra på något, visa det, det betyder inte att man vill vara bättre än någon annan, utan ta det som en resurs ni kan be om råd eller utnyttja när ni behöver det, inte gömma er bakom Jantelagen, man skall inte sticka ut, etc etc.

Nu har jag kämpat så hårt att min hälsa blivit lidande, jag har en kraftig magkatarr och huvudvärkar nästan varje kväll, och vad får jag ut på det?

Stanna i landet?

Nej, jag kan bara säga att jag irriterar mig minst lika mycket på Svensk invandrar politik, om inte mer, denna politik skapar mer rasister och försämrar vilkoren för mig.

Jag blir mer förbannad än er när jag ser folk skräpa ner, för jag vet vilka som får skulden för det, vare sig det är Svenskar eller invandrare som gör det.

Nej, åt skogen med alltihopa så får vi se vart det leder, det är väl bara en tidsfråga innan jag måste leta upp ett annat land att bo i.